The little boy logo – berättelsen bakom Rolfing Institutets logga

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

Rolfing Institutet har en logga som föreställer en liten pojke som visas i profil på två sätt: först obalanserad vilket visas som pojken byggd i byggklossar som står snett och vint, och sen mer i balans vilket man ser då byggblocken står fint staplade på varandra.

Det är kanske inte helt uppenbart men det finns en berättelse bakom denna logga. Pojken, då fyra år gammal, finns nämligen på riktigt. Han heter Tim Barrett.

1959 blev han diagnostiserad med Leggs-Perthes sjukdom, en sjukdom som får delar av höftleden att dö, delar av lårbenet (femur) brukar därmed gå sönder, brytas ner och återskapas. Skelettet återskapas dock inte alltid på ett sätt som ger bra hållning och rörlighet.  Tims mamma fick rådet att låta läkarna sätta honom i gips i fem år och prognosen var att han förmodligen skulle sitta i rullstol när han blev 20 år gammal. Ida Rolf trodde att hon kunde hjälpa honom utan att han skulle behöva gipsas alls. Hon jobbade med honom över flertalet månader och han växte upp helt utan handikapp. Han är nu en aktiv och hälsosam man, surfare, som lever med sin familj på Hawaii.

Lite om Ida Rolf och Rolfing® Structural Integration

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

Namnet Rolfing är inte helt självförklarande för vad Rolfing är så jag tänkte börja från början och berätta mer om denna metod för ökad hälsa och välbefinnande. Vi börjar från början. Med kvinnan bakom namnet.

Ida Rolf, upphovskvinnan till Rolfing®. (eller Rolfing®. Sturctural Integration) föddes 1896 i New York och började sin karriär inom biokemi. När hon tog examen från Bernard College var det mitt i första världskriget (1916) vilket gav henne en unik chans att forska och studera vidare, inte helt vanligt för kvinnor vid denna tidpunkt men frånvaron av män vid landets universitet bjöd på en något unik chans. 1920 fick hon sin doktorstitel från College of Physicians and Surgeons vid Columbias Universitet och fortsatte sitt sen forskningsarbete inom organisk kemi vid Rockefeller Institute. I slutet av 1920-talet blev hon dock tvungen att lämna universitetsvärlden pga problem med familjen och dess affärer.

Hur det kom sig att hon började jobba med människor är mest av allt en slump. I hennes bok Rolfing and physical reality kan man läsa om hur allt startade. Hon hade då två barn och började intressera sig för vilka skolor som kunde vara lämpliga för dem. Hon blev väldigt intresserad av en, Ethical Culture School, där de gjorde ett annorlunda arbete med musik. Hon pratade med en väns fru om detta och hon sade att det som skolan gjorde ”lät precis som det arbete hennes syster Ethel gjorde”. Ida nämnde att hon gärna skulle vilja träffa denna Ethel. Hon fick då höra att det var ingen idé, för Ethel hade varit med om en olycka och hade sådana problem med kroppen att hon inte kunde undervisa musik längre, hon kunde inte ens spela piano! Ida sade att hon gärna skulle vilja träffa Ethel ändå. Sagt och gjort, en dag kom Ethel på besök. Det visade sig att hon hade ramlat ner i ett hål i trottoaren i New York och hade allvarliga skador på ena handen och armen. Den andra armen var inte heller helt bra. Ida lär – lite kaxigt – ha sagt att ”Jag slår vad om att jag kan fixa det där. Litar du på mig? Låter du mig försöka? Det kan ju inte bli värre.” Ethel hade stämt staden för sin skada men förlorat stämningen och var skyldig massor av pengar för läkarbesök, advokater och annat. Ida gav henne ett förslag, att om hon lyckades få henne till ett tillstånd i kroppen där hon kunde jobba med musik igen, så skulle hon undervisa Idas barn. Sagt och gjort. De började jobba på Ethels kropp. Och det hon började med var i första hand yoga (eller yog som Ida själv kallade det). Hon hade studerat yoga länge i New York för en lärare vid namn Pierre Bernard och det var yogaövningar hon började med för att hjälpa Ethel. Efter fyra sessioner och så var Ethel så pass bra att hon kunde börja jobba igen och så hade Rolfing börjat. För självklart hade Ethel en kompis som inte hade kunnat få hjälp med sin kropp, en kompis som sen kände någon, som kände någon och så vidare.

Yoga var dock inte det enda Ida studerade och var nyfiken på. Även homeopati, osteopati och kiropraktik var sådant hon själv provade och utforskade. Från dessa studier och experiment, förstod hon nyttan och vikten av längd i kroppen, att kroppen behöver balanseras. Men hon saknade dock ett system som gav detta, så som hon såg att det behövdes. Yogan som i vissa fall kunde skapa både längd och mer balans, kunde också skapa kompressioner i lederna, inte alls vad hon var ute efter. Ida började skapa sitt eget synsätt, sitt eget system. Hon fortsatte att under hela sitt liv studera och forska vidare. Hon samtalade, jobbade och utbytte tankar med stora namn i världen av hälsa, både fysisk och psykisk, som fanns då, t ex Fritz Perl, mannen bakom Gestalt Terapi.

I mer detalj var det inte bara balans och längd hon var ute efter, utan en korrekt orientering (alignment) av skelettet och kroppens mjukvävnad och för att komma dit behöves en djupare kunskap om gravitationens påverkan av våra kroppar. Hon menade att obalanser i kroppens struktur skapade krav på kroppens omfattande nätverk av mjukvävnad: muskler, bindväv, senor och ligament, och därigenom skapade kompensationer genom hela kroppen.

Hon ställde denna grundläggande fråga: Vilka villkor måste uppfyllas för att den mänskliga kroppsstrukturen ska vara organiserad och integrerad i gravitation så att hela personen kan fungera på det mest optimala och ekonomiska sättet?

Och dessa tankar om gravitationens påverkan på kroppen var och är något som gjorde henne unik i jämförelse med andra kroppsterapier och metoder. Hon menade att gravitationen är en kraft vi föds in i. Från den stund vi är ett befruktat ägg i mammas mage så lever vi under påverkan av gravitation. Och något som vi föds in i är något som livet är smart nog att dra nytta av. Vi borde inte behöva falla offer för gravitationen utan den borde vara något som är nyttig och bra för oss. Något vi kan använda!

Hon dedikerade sitt liv till att utforska detta vilket slutligen ledde till metoden av bindvävsmanipulation och rörelseutbildning som vi nu kallar Rolfing®.. Själv kallade hon sin metod för ”Structural Integration” men hennes elever började så småningom kärleksfullt kalla det för Rolfing® och namnet bestod.  För att få sina idéer och metod att överleva hennes egen livstid började nämligen Ida att utbilda andra i det hon kommit fram till och ut ur denna utbildning växte Rolfingens 10-serie fram.

Efter hennes död 1979, då 83 år gammal, så har hennes arbete fortsatt att spridas över världen via Rolfing Institutet (the Rolf Institute® of Structural Integration, www.rolf.org) som utbildar certiferade Rolfare™ and Rolf Movement®Practitioners. Organisationen stödjer också forskning i området och driver vidare arbetet som bygger på hennes inspiration. I världen finns det idag mer än 2 100 Rolfare™ varav ca 600 i europa och 6 stycken i Sverige.

Jag önskar att jag hade fått möjligheten att träffa denna extraordinära kvinna. Jag har dock läst hennes böcker, lyssnat på hennes föreläsningar på ljudinspelningar och sett ett antal filmer med henne där hon berättar om sitt arbete och idéer.  Hon fortsätter att inspirera!

Kram, Åsa

 

 

”This is the gospel of Rolfing:
When the body gets working appropriately,
the force of gravity can flow through.
Then, spontaneously, the body heals itself.”

~ Ida P. Rolf

Hållning – en fråga om relationer

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

skyhook (1)Funderar du någonsin på vad du sänder ut med hjälp av kroppen när du sitter, står, går? Vi andra uppfattar definitivt det du sänder ut, oavsett om du är medveten eller ej.

Jag frågade en av mina lärare ”Vad är Rolfing för dig?”. Han svarade ”Relationer. Att kunna ha bra relationer.” Och rent krasst, om jag vill ha bra relationer, med mig själv och med andra, då måste jag kunna använda min kropp till att uttrycka mig, visa känslor, empati, glädje och sorg. Det bör kunna synas att jag lyssnar, att jag bryr mig, att jag älskar, skrattar etc. Om vi låter kroppen stelna alltför mycket så tappar vi dessa möjligheter. Vi tappar förmågan att leva i, och att underhålla och skaffa, bra relationer.

Vår kropp har, i sig självt,  en fantastisk struktur som är kapabel till mycket, både rörelse och stabilitet. Tyvärr lägger vi till diverse lager av spänningar genom det liv vi lever, genom allt från hur du sitter, tränar, går och står. Spänningar kan också uppstå av andra skäl i kroppen, t ex skador och olyckor men även kulturellt betingade ”krav” på hur man bör se ut eller föra sig i den kontext du lever i. Som man ”får” du kanske inte ha höfter som rör sig, kanske tycks det vara omanligt? Kanske ”får” du inte som kvinna ha  höfter som rör sig när du går? Anses det vara lössläppt eller slampigt? Ensidigt eller överdrivet exempel kanske, upplevda krav från omgivningen kan få oss att hålla tillbaka rörelser, t ex i höfterna. Vi har massor med små ”hyss” för oss, i hela kroppen, där vi håller tillbaka rörelse för att vi ska passa in i vår omgivning på vad vi tror är bästa sätt. Allt vi håller tillbaka ger spänningslager i kroppen. Så, vill du ha en bättre hållning, börja släpp loss dessa pålagda spänningar! Och varför inte börja i höfterna? Om vi kan tillåta höfterna att röra sig friare så följer mycket annat med, och vi har definitivt mycket bättre möjlighet till större mjukhet i resten av kroppen.

En enkel övning:

Gå en promenad, utan att ha bråttom eller ett speciellt syfte annat än att känna in kroppen. Du bör inte bära på något, inte ens din mobiltelefon, så nej, du kan inte leta pokémons samtidigt 🙂

  • Slappna av i magen. Kan tyckas vara en tvärtom-instruktion om man tittar på andra artiklar eller texter om hur man får en bra hållning. Men om du ständigt går och spänner magen så ger du dig bland annat spänningar även i höfterna. En spänd mage begränsar rörelseutslaget i höfterna. Stöd vill du ha från de djupa magmusklerna, men det får du inte genom att medvetet spänna magen och endast engagera de ytliga muskellagren. Och, du vill ha ett dynamiskt stöd, inte något som är statiskt och spänt.
  • Känn fötterna mot underlaget. Håll ditt fokus på hur du sätter ner fötterna i marken och hur fötterna släpper taget med marken. Ha gärna mjuka skor på dig som gör att du kan känna underlaget genom sulan.
  • Känn luften och rymden ovanför toppen av huvudet. Hur möter toppen av huvudet det som finns ovanför?
  • Kan du vara medveten om marken under dig samtidigt som du uppmärksammar rymden ovanför huvudet? Testa!
  • Kan du släppa taget om axlarna och armarna? Se om de bara kan få hänga och dingla när du går. Kanske blir du förvånad över hur mycket, eller lite, de flaxar runt om du slutar styra dem!
  • Och slutligen, se om det finns något runt höfterna som kan sluta jobba när du går. Vad kan du släppa taget om och ändå gå? Bäckenet är inte en solid klump utan det gör en rörelse på ena sidan och en annan på andra sidan när du går. Man kan säga att bäckenet har potential till att röra sig som en liten propeller, som en liggande åtta som vispar runt i steget. Bäckenet rör sig uppåt, neråt, framåt, bakåt och ut åt sidorna. Samtidigt. Om vi tillåter det. Vilken rörelse kan du tillåta i din höft när du går?

Att leka med din gång på detta sätt är ett enkelt, billigt och tillgängligt sätt att jobba med din hållning. Inte genom att göra mer, spänna eller träna upp muskler, utan genom att återta kroppens egna naturliga förmåga till rörelse. Din förmåga att uttrycka dig. Jobba med din hållning genom att släppa taget om pålagda spänningsmönster och du återupptar samtidigt din förmåga till relationer.

Kram, Åsa

 

 

Kroppen, den ultimata (?) problemlösaren

Posted on 2 CommentsPosted in Rolfing, Yoga

problemlösningDin kropp är fantastisk. Min med 🙂 En kropp är en riktigt cool pryl. Vad vi än kräver av den, många timmar framför datorn på jobbet, tunga lyft i trädgården, tunga lyft på gymmet, häftiga rörelser på yogamattan eller dansgolvet: kroppen fixar det. Kanske inte alltid som vi hade tänkt eller önskat men kroppen löser problemet. Kroppen är den ultimata problemlösaren. Och det är kroppens stora tillgång, dess anpassningsförmåga. Men också dess stora svaghet. Men med medvetenhet och uppmärksamhet så kan svagheten tonas ner och styrkan få ta större plats.

När du gör något med kroppen så är det oftast rörelser som sker mer eller mindre med automatik. Rörelsemönster som övats in under längre tid, rörelser (t ex gå, andas, sitta, kommunicera, diska, bära din väska) gör vi mer eller mindre utan att tänka. Och det är ju tur! Annars skulle inte mycket bli gjort 🙂 Tyvärr är många sådana inövade rörelsemönster långt i från optimala. Och är det något vi gör många gånger på en dag (t ex andas) kan det råka bli så att vi lägger mycket tid på att förstärka ett mindre bra beteende. För att bryta ett beteende, att ersätta ett mönster med något annat, krävs medvetenhet. Och för att bli medveten behöver du ha tid. Tid att uppmärksamma beteenden och rörelsemönster. Dvs du kan inte göra 17 saker samtidigt. Och, du kan inte göra dem snabbt.

Min yoga är numera väldigt långsam. När jag tittar i backspegeln så kan jag ömsom skratta och gråta över var jag har varit och vad jag har gjort med kroppen. Bara för ett par år sedan så var mina yogaklasser rena energibomber! Oj vad det spändes, sträcktes, spretades och kämpades! Jätteroligt och häftigt med kraft och energi men många dåliga mönster både skapades och befästes i kroppen under denna tid. Mönster som jag idag lägger mycket tid på att bryta.

Vad skulle ett sådant mönster kunna vara? Ta ryggen som exempel. Du kanske yogar regelbundet. Du vet att bakåtböjningar är bra. Men, är du medveten om hur du böjer ryggen bakåt? Nacken och svanken är de delar som lättast och enklast böjs bakåt i de flesta kroppar, de har en lordos (bakåtböj) i sin naturliga form. Bröstryggen däremot har en kyfos (framåtrundning) som sin naturliga form. Om du inte tänker på hur du böjer ryggen bakåt är risken stor att det är nacken och ländryggen som ser till att lösa ”problemet” med bakåtböjningen medan bröstryggen kanske inte blir delaktig alls. Du ber kroppen om en bakåtböj och kroppen levererar en bakåtböj. Men den blir kanske inte där du behöver den. Är du beredd att börja om? Att backa? Göra rörelsen mindre så att kroppen hinner hitta ett nytt sätt att lösa problemet på? I många yogaklasser är tempot högt. Och vi vill vara duktiga. Vi vill göra som alla andra. Det finns sällan tid och utrymme att experimentera och hitta sin egen väg. På mina klasser sker sällan något fantastiskt, något svårt eller komplext. Men det är mycket gojsande, letande och utforskande. Det krävs tålamod. Du behöver palla med att bli frustrerad ibland. Att kräva något nytt av kroppen är inte lätt och enkelt. Då hade kroppen redan gjort det. Jag säger ofta att om vi har lyckats bli frustrerade någon gång under klassen så har vi lyckats. Dvs vi har tagit oss utanför vår egen bekvämlighetszon och testat ny mark.

På yogamattan letar du på egen hand efter dina mönster och sätt att bryta dem eller byta ut dem. Kommer du på en Rolfingbehandling får du också hjälp utifrån, via mina händer, att skapa medvetenhet och uppmärksamma och testa nya sätt till rörelse. Kroppen är smart. Får den chans till ett bättre sätt att röra sig, ett bättre sätt som ”löser problemet” så anammar den det. Om du ger den tid. För rör du dig för snabbt faller gamla mönster snabbt tillbaka igen. Tålamod krävs. Och nyfikenhet. Men det är värt det! Hjälp kroppen finnas där för dig. Hjälp kroppen att möta dina krav. Hjälp kroppen att lösa problemen smart.
Kram, Åsa

 

Love of oneself

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

charliechaplinloveIdag är alla hjärtans dag, en något importerad högtid om än vacker. Vi uppmuntras i media och via reklam att visa vår kärlek till de vi älskar genom att köpa gåvor, skapa hjärtformat pyssel, laga extra kärleksfull mat etc etc. Allt gott med detta, men, jag tror många av oss missar ett viktigt första steg: att älska oss själva först. För jag tror att jag först behöver visa mig själv kärlek och respekt innan jag helt och fullt kan göra det för någon annan. Hittade denna vackra dikt av Charlie Chaplin (från 1959) som uttrycker vad det handlar om:

Charlie Chaplin – as I began to love myself 
As I began to love myself I found that anguish and emotional suffering are only warning signs that I was living against my own truth. Today, I know, this is “AUTHENTICITY”.

As I began to love myself I understood how much it can offend somebody if I try to force my desires on this person, even though I knew the time was not right and the person was not ready for it, and even though this person was me. Today I call it “RESPECT”.

As I began to love myself I stopped craving for a different life, and I could see that everything that surrounded me was inviting me to grow. Today I call it “MATURITY”.

As I began to love myself I understood that at any circumstance, I am in the right place at the right time, and everything happens at the exactly right moment. So I could be calm. Today I call it “SELF-CONFIDENCE”.

As I began to love myself I quit stealing my own time, and I stopped designing huge projects for the future. Today, I only do what brings me joy and happiness, things I love to do and that make my heart cheer, and I do them in my own way and in my own rhythm. Today I call it “SIMPLICITY”.

As I began to love myself I freed myself of anything that is no good for my health – food, people, things, situations, and everything that drew me down and away from myself. At first I called this attitude a healthy egoism. Today I know it is “LOVE OF ONESELF”.

As I began to love myself I quit trying to always be right, and ever since I was wrong less of the time. Today I discovered that is “MODESTY”.

As I began to love myself I refused to go on living in the past and worrying about the future. Now, I only live for the moment, where everything is happening. Today I live each day, day by day, and I call it “FULFILLMENT”.

As I began to love myself I recognized that my mind can disturb me and it can make me sick. But as I connected it to my heart, my mind became a valuable ally. Today I call this connection “WISDOM OF THE HEART”.

We no longer need to fear arguments, confrontations or any kind of problems with ourselves or others. Even stars collide, and out of their crashing new worlds are born. Today I know “THAT IS LIFE”!

Älska dig själv, respektera dig själv, ta hand om dig själv. Det är inte egoism, det är vägen till att förändra världen. Vill du sprida kärlek? Börja med dig själv.
Kram, Åsa

Duktig? Inte jag!

Posted on Leave a commentPosted in Yoga

anpassasigTänkte dela med mig av mitt nyårslöfte för 2016. Är inte så mycket för sådant egentligen, blir lätt bara ett dåligt samvete, men… here goes:

Jag lovar mig själv, att så mycket som jag bara kan, sluta vara duktig. I alla sammanhang.

Hepp.

Vet att många inte känner igen sig i dilemmat att vara duktig – grattis om det är du – men jag vet också att många, precis som jag, fastnat i en duktighetsfälla.

Jag har tidigare funderat en del över vem jag är om jag plockar bort prestation. Intressant att filura över fortfarande men om jag utvecklar det hela till att bli ”vem är jag om jag inte är duktig” så blir det ännu mer intressant. För duktigheten kan – i alla fall i mitt fall – infiltrera allt jag gör. Jag kan vara duktig när jag jobbar, jag kan vara en duktig syster, dotter, vän, partner. Jag kan vara en duktig klient när jag får massage! (Det kanske ska göra ont? Inte ska väl jag vara den som säger ifrån…) Jag kan vara duktig i julstök och pyssel.  Jag kan vara duktig i allt. Men för varje sak eller situation jag blir medveten om så säger jag (tyst för mig själv): skit i det! För det jag gör när jag försöker vara duktig är jag gör mitt bästa att anpassa mig efter situationen. Finns det några förväntningar på mig i situationen jag är i? Om så, då gör jag mitt bästa att möta dessa (upplevda) förväntningar. Upplevda från ett duktigt-perspektiv så klart.

Tex, är vi ute på promenad och det blir lite för tyst, tja, då kan jag ta på mig att vara den som ser till att tystnaden bryts. Varför då? Om du är ok med att det är tyst, så behöver väl jag inte bli stressad över det? I stället för att fundera på vilka intressanta frågor jag borde ställa på en arbetsintervju eller dejt (se bilden, älskar Nina Hemmingssons bilder) så ställer jag de frågor som jag faktiskt vill få svaret på.

Sluta anpassa dig. Sluta vara duktig. Var dig själv! Och vet du vad, om du accepterar dig som du är så kan du komma att uppleva något märkligt. Kanske blir det så att omgivningen anpassar sig efter dig istället. Eller omfamnar dig ännu varmare precis som du är!

Stor kram, Åsa

Liv är rörelse, rörelse är liv

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

Där det finns liv finns det rörelse. Att något står stilla, att något slutar eller börjar är bara en illusion: vi är alltid på väg, vi är alltid i rörelse. Aldrig stilla.Men vi människor talar ofta om avslut eller en ny början. Vi har mål vi ska nå. Men vi når aldrig något, något statiskt. Vi är alltid på väg någonstans. Vi lämnar alltid något. Jag minns när jag var yngre och hade en väldigt naiv syn på livet. Tänkte mig att man gör det man ”ska”, typ utbilda sig, skaffa ett jobb, gärna ett bra boende och ”rätt” partner. Och sen så är livet så. Ett tag. Helst ett långt tag. Men det finns inga stillastående platåer. Inget är stilla. Allt rör sig och förändras hela tiden. Så är livet.

Till och med våra kroppar är gjorda för rörelse. Ständig rörelse. De flesta av våra muskler är gjorda för att röra sig dynamiskt, ett ständigt växlande mellan att vara spända eller avslappade. Om muskler och tillhörande bindväv stannar i ett spänt eller avslappnat läge så är något fel och kommer leda till problem i kroppen.  Så, att vara kollapsad i kroppen är inte bra, tänk tex en bäckenbottenmuskulatur som inte kan spännas! Men, lika illa är det med muskler som fastnar i spänt läge och inte kan slappna av! Många som har problem med bäckenbotten (om vi nu fortsätter med detta exempel) har det pga att de går runt med en ständigt spänd muskulatur som blir fibrös då bindväven tjockar på sig i ett försök att avlasta musklerna. I mitt nya yrke som Rolfare så handlar det många gånger om att återta rörelse i bindväven där den har blivit stillastående, torr och tjock. Där det finns rörelse finns det näring, cirkulation och liv.

På yogamattan idag utforskade vi rörelser. Både de stora och flaxiga när vi rör stort på kroppen men även de mer subtila, underliggande rörelserna som kommer tex av andetaget eller hjärtats slag. Att iaktta sin egen rörelse, i det stora och det lilla, är att iaktta livet. Om du kan uppmärksamma platser i kroppen som saknar rörelse, de som har fastnad i ett avslappnat eller spänt läge, så har du en chans att göra en förändring innan det stillastående hinner göra skada. Att utforska rörelse är att utforska ditt liv. Skapa rörelse där det saknas, skapa liv, lev ditt liv.

För två veckor sedan höll jag min kära katt Elvis i mina armar medans han somnade in. Jag kommer aldrig glömma hur han sakta slutade andas, hur hans hjärta tillslut slutade att slå. Hans rörelse avstannade. Hans liv tog slut. Så länge vi har rörelse så har vi liv. Ta hand om ditt liv. Lev ditt liv. Håll dig i rörelse.
Kram, Åsa

 

Det är fint att vara annorlunda

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

annorlundaIdag är det första advent. Igår började min facebooksida fyllas av bilder på julpynt. Tydligen har jag många vänner som verkligen gillar att dekorera sina hem med allehanda juldekorationer. Många uttryckte en glädje över att äntligen få ta fram prydnadstomtar och annat och ge sig hän helt och fullt i julförberedelser. Vissa erkände tom att de haft julpynt uppe ett par veckor redan men inte vågat erkänna det förrän nu.

???

Om du nu gillar att dekorera ditt hem, är det så att du måste smyga med det då? Är vi så rädda att sticka ut som lite annorlunda att vi kväver oss själva? Tror vi att det väntar ett vadderat rum och en tröja med långa ärmar om vi skulle erkänna att vi gillar julpynt lite mer än grannen? Något är det i alla fall, i oss som svenskar, som gör att vi räds att vara oss själva.

Under mina Rolfingstudier så hade jag turen att få hänga med  härliga människor från hela världen. Vi hade tom en deltagare från Japan som jag pratade en hel del med. När jag gjorde mitt bästa att beskriva hur vi svenskar är så tittar han på mig och säger efter en stund ”but, that is exactly how we are!”. Då inser jag plötsligt att vi svenskar ibland beskrivs som nordens japaner. Att vi delar en stark flockmentalitet med ett folk på andra sidan jorden, att vi precis som dem gör allt och lite till för att passa in och inte sticka ut. Hur blev det så här? Och hur kan vi göra annorlunda?

En bekant till mig delade något fantastiskt från sin barndom. Han fick lära sig tidigt från sin mamma att det var fint att vara annorlunda. Så länge som du kan ta hand om dig själv och inte gör något dumt mot någon annan så är det fint att vara du, på ditt alldeles unika vis. Så vackert! Skulle jag ha turen att få egna barn så skulle jag göra mitt bästa att införliva detta i uppfostran. Under tiden så gör jag mitt bästa att uppfostra mig själv på detta sätt 🙂 En enkelt filosofi. Och osvenskt.

Idag på mina yogaklasser hade jag detta som tema. Lite ironiskt eftersom de klasser jag körde var förkoreograferade, dvs vi hade alla ett givet flöde av positioner att hålla oss till. Men, yoga handlar ju inte om att efterlikna något. Det finns inte en vinkel eller linje som ”ska” vara där, allt handlar om att uppleva kroppen genom rörelserna; att känna din kraft, hitta dina motstånd, lära känna dig själv bättre. Uppmaningen jag gav till oss (mig själv inkluderad) var att uppmärksamma och acceptera min egen särart i rummet. Visst kan jag bli inspirerad av vad grannen gör på sin matta men min kropp är en annan kropp. Min upplevelse av min egen kropp är viktigare än vad jag ser någon annan göra.

Vem är du? Om du får vara den du vill, vem är du då? Kanske har du kvar tomteljusen till midsommar? Vet du vad, det är ok.

Själv har jag äntligen fått upp min adventsljusstake. En ljuskrans har dock suttit i vardagsfönstret sen 1 november. Sån är jag 🙂
Kram, Åsa

 

 

Kärlek och kunskap

Posted on Leave a commentPosted in Yoga

göraskillnadMycket händer i världen och i Sverige just nu som jag har svårt att förstå. Mitt eget land röstar fram och stödjer ett parti jag inte sympatiserar med överhuvudtaget. Ute i världen dör det människor till följd av krig och terrordåd. Det är lätt att bara se kaos och smärta, det är lätt att ropa efter hämnd eller att vilja slå tillbaka eller spela samma fula spel som svar. Men våld är aldrig ett bra svar på våld. Mörker kan bara motas bort med hjälp av ljus.

Jag tror att det som händer här hemma och i världen sker pga två saker: rädsla och okunskap. Hur många åsikter cirkulerar inte på internet, förklädda som fakta, som bara gör missnöjda röster högre och mer hotfulla i tonen? Oskyldiga missförstånd om hur saker och ting verkligen är summerar snabbt ihop till en större felsyn på samhället eller samhällsgrupper. En felsyn som göder rädsla. Och ur rädsla växer mörkret. Separation. Vi och dem. Hot. Våld. Krig.

Jag tror att enda vägen ut ur mörkret sker via motsatsen till rädsla och okunskap: nämligen kärlek och kunskap. Läs på. Låt dig inte dras med i de snabba åsikterna. Faktakolla. Låt inte vaga kommentarer om ”dem”, ”invandrare” eller ”flyktingar”, eller uttryck som ”jag har hört att…” glida omärkta förbi. Ifrågasätt. ”Är det verkligen så att…?”, ”Stämmer det att…?”. Och, kolla upp själv. Bemöt okunskap med kunskap. Fakta. Då hejdar du rädslan. Och ger plats för något annat. Ur sanning och fakta kan vi hitta lösningar.

Jag fick själv nyss höra en kommentar i förbigående om hur ”invandrarna” hade rätt till fri tandvård vilket gjorde att personen i fråga fått vänta länge på en tandläkartid. Eftersom jag inte visste något om vilka rättigheter till vård flyktingarna (för det var så klart flyktingarna personen i fråga menade, inte invandrare) har så var jag själv tvungen att kolla upp fakta på nätet innan jag kunde bemöta kommentaren med ett svar. Nu vet jag att vuxna flyktingar i det aktuella området enbart har rätt till akut tand- och sjukvård.

Alla kan vi inte bli politiker men alla kan vi påverka. I det lilla. Börja med dig själv. Vad annat kan du förändra än dig själv? Hur kan du i ditt liv leva och agera utifrån kärlek? Hur kan du i ditt liv bidra till kunskap istället för att göda okunskap? Vi kan göra skillnad. Vi gör skillnad.

Kram, Åsa

Att släppa taget

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

släppatagetDet inledande steget på min Rolfing-resa är nu över; grundutbildningen är gjord och jag ska dra igång med min praktik. Jag fick frågan av mina lärare på sista dagen: ”Hur känns det nu att vara Rolfare?”. Jag hade inget svar då. Har inget svar nu heller. På ett sätt känns det bara som en naturlig fortsättning på ett process där startsteget var det jobbiga. Nu känns det mesta bara självklart.

Utbildningen var dock fantastiskt givande och det känns lite konstigt att inte hänga med mina kurskompisar dagarna i enda. Med lärarnas hjälp fick vi dock till ett bra avslut på utbildningen som hjälpte oss att knyta ihop säcken. Vi fick alla envar en uppgift; att tänka igenom vad var vi redo att släppa taget om? Nu. Där vi stod. Med utbildningen vi gått igenom. Vad var det som inte behövdes längre? Något som hade tjänat oss tidigare men hade uppfyllt sitt syfte? En bra fråga tycker jag. En fråga som kan användas ofta och i många sammanhang. Men har du gått igenom någon sorts större förändring, oavsett om den är självvald eller inte, positiv eller ej, när du står där på andra sidan – vad kan du nu lägga bakom dig?

Och, följdfrågan är minst lika stor och viktig: vad är du istället beredd att välkomna? För det är ju så, att släpper vi taget om något gammalt, oavsett om det är ett gammalt klädesplagg, en arbetsplats, en spänning i kroppen, en relation eller ett sammanhang, tankemönster eller vanor, så skapar det utrymme för att något annat ska kunna komma till dig.

Alla förändringar är jobbiga, oavsett om du valt dem själv eller ej. Sörj klart det som behöver sörjas och gläds över det som varit. Släpp sen taget om något som hör till det förgångna och vänta nyfiket in vad för nytt som kan komma istället? Vad skulle du önska att det var?

Naturen kan vara en bra inspiration här. Just nu håller växter och träd utanför fönstret på att släppa sitt ”gamla”. Färgerna är fantastiska i denna process! Och, vi vet att det banar vägen för nytt och grönt till våren.

Jag väljer själv att släppa taget om ett liv där jag alltid var upptagen. Jag välkomnar ett liv där jag har mer plats och utrymme för mig och det jag behöver, att få arbeta med något som när och utvecklar mig.
Kram, Åsa