This too shall pass

Posted on Leave a commentPosted in Yoga

thistooshallpassJag hade en dålig dag igår. Dålig i den bemärkelsen att jag kände mig låg, nedstämd och trött. På sena eftermiddagen mindes jag plötsligt ett citat, eller snarare en rad ur en gammal persisk berättelse: ”this too shall pass”. Även detta ska passera. Även detta kommer att gå över. Och så är det ju, inte ens jobbiga känslor är för evigt.

Berättelsen där denna rad nämns handlar om en mäktig kung som ger sina visaste, klokaste och kanske även mest magiska män en uppgift; han vill att de skapar honom en ring. En ring som gör honom lycklig. Efter mycket funderande återkommer de med en väldigt enkel ring med en kort inskription på: ”this too shall pass”. Enkelt. Och effektivt. När kungen mår dåligt och tittar på ringen med sin inskription så mår han bättre. Den har dock sidoeffekten att ta udden av glädjen på en ”bra” dag.

För mig handlar inte citatet om att ta udden av glädje eller ens att förminska jobbiga känslor; för mig handlar det mest om en påminnelse om alla tings flyktighet. Allt är föränderligt. Och allt är förgängligt.

Receptet för att må bra i allt det som känns, oavsett jobbigt eller inte, är det samma; var i det som är. Spill ingen energi på att försöka förändra det som är oföränderligt. Tiden går med sin egen hastighet. Många gånger kan vi önska att tiden ska gå fortare eller att vi snabbare ska komma ur en negativ känsla. Men allt har sin gilla gång. Livet är aldrig bara ljust. Eller bara mörkt. Om du kan låta dig få uppleva alla nyanser så får du en rikare upplevelse. När du har en bra dag, se till att njuta som bara fan (ursäkta språkbruket). Ity ”även detta ska passera”. Och, har du en dålig dag, vila lugnt i att även detta snart kommer att gå över. Men det som passerar är ögonblick. Och summan av dessa ögonblick utgör ditt liv. Så se till att uppleva ditt liv. Vad än det innehåller.
Kram, Åsa (som har en ”bättre” dag idag)

Lyssna på kroppen

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

lyssnapåkroppen2Jag har hört mig själv säga, på många yogaklasser, att yoga är något som tillslut tvingar oss att lyssna på kroppen. Att förr eller senare så möter vi en position eller flera där vi faktiskt måste lyssna. Men, det slog mig för några veckor sedan, att är det självklart – ens för mig själv – vad det är vi ska lyssna efter? Är det en mörk stämma från vårt inre som berättar meningen med livet; ”du skall äta choklad var dag!” eller vad då? 🙂

Jag tror att det finns mycket vi kan lära av att lyssna på kroppen och dess signaler (kommer nog komma en ”sequel” på detta inlägg framöver) men om vi för nu fokuserar på det faktiska stoppen i en yogaposition och vad det betyder när vi tydligt hör kroppen säga ”stopp – hit men inte längre”. Tex när vi böjer oss framåt i en framåtfällning, När en eller flera muskler säger stopp, jag är spänd och vill inte stretchas längre så finns det en betydelse där. Muskeln är spänd/stel/kort av en anledning och tills du kommer på anledningen och jobbar på den så kommer spänningen alltid att återkomma hur mycket yoga du än gör.  Se spänningen som ett symtom på något annat. Vi är dock lite vana idag att vilja fixa symtomet istället för att gräva till botten med anledningen. Har du ont i huvudet? Ta en tablett? Värker knät? Smörj på lite smärtstillande gel. Och lev på som vanligt! Men precis som med värk, att om du inte hittar anledningen till varför du får ont i huvudet varje torsdageftermiddag eller varför knät värker efter tisdagsträningen så kommer värken att komma tillbaka. Igen och igen. Så är det även med spända muskler. Vill du på riktigt ha en kropp som är mjukare och som kan slappna av mer så behöver du hitta anledningarna till varför muskeln är spänd och eller kort. Kroppen gör ingenting utan anledning.

Anledningen vet bara du. Fråga kroppen vad den där spända muskeln betyder. Det så klart ha många anledningar. Alltifrån arbetsställning på jobbet (om den är för ensidig eller oergonomisk) men det kan lika gärna handla om trygghet (att du behöver lugna nervsystemet) eller din självbild. Om jag får ta ett stereotypt exempel; säg att du är man och finner att du är väldigt stel i höfterna. Säg att det i din syn på dig själv ingår att höfterna inte får svaja och svänga när du går  – för att det är något som du ser som mer ”kvinnligt” beteende – så kommer du omedvetet hålla tillbaka höftrörelser (alla höfter rör sig nämligen om du går avslappnat). Att du håller emot gör att du får stelare höfter vilket i sin tur förmodligen kommer ge dig smärta upp i ryggen eller ner i benen. Eller lokalt i höfterna. Du kan gå på tusen yogaklasser, du kan rulla på foam rollers varje dag, du kan gå till naprapaten och få smärtsamma behandlingar, men om du inte går till botten med din egen självbild och börjar förändra den så kommer spänningarna alltid att komma tillbaka.

Lura inte dig själv att en quick fix löser problemet när det kommer till spända muskler. Oavsett vad din motivation är; om du vill bli vigare på yogamattan eller bli smärtfri så behöver vi ha lite tålamod och nyfikenhet på oss själva. Lyssna på kroppen. Vad är det den säger. Är du beredd att göra jobbet?

Kram, Åsa

Din vikt

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

vikt….är av vikt. Och då menar jag inte vad du väger (den exakta siffran på badrumsvågen är inte intressant alls) utan snarare hur du bär din vikt; hur bär du upp dig som en motverkan till gravitation?

Från den stund vårt liv börjar som ett befruktat ägg i mammas mage så lever vi under påverkan av gravitation. Jag tror att eftersom den alltid är där så tänker vi inte på hur vi gör för att lyfta oss upp från den. Vi tänker inte på vad vi väger. Gör ett test själv där du sitter. Om du låter armarna hänga fritt längs med kroppens sidor, kan du då bli medveten om armarnas tyngd? Kan du känna hur tunga de är? Chansen är stor att du inte kan det eftersom det är något vi sällan tänker på eller uppmärksammar. Och eftersom vi inte tänker på hur vi bär vår egen vikt så är risken stor att vi ”övergör” vårt bärande. Hur många lyfter inte upp axlarna upp mot öronen och ger sig själva spänd nacke som resultat? Eller hur vanligt är det inte att vi lyfter upp underkäken mer än vad som behövs (en viss spänning behövs för oss som inte vill dregla till vardags) och får spända käkar, huvudvärk och kanske migrän?

Om du gör dig medveten om ditt eget sätt att bära dig kan du hitta mer effektiva sätt att göra så. Så att du lyfter upp din vikt med precis så mycket arbete som krävs, och inte mer. I träning är detta intressant om du vill bli duktig på något; dvs att bara använda de muskler som behövs och inte mer. Tyvärr verkar det finnas en trend i träningsvärlden just nu att man ska bli helt slut, strunt samma vad du gör, strunt samma vilken teknik eller övningar du gör, bara du är kräktrött på slutet. Då finns där inget utrymme att känna efter, att röra sig smart, med minimal ansträngning som krävs per specifik rörelse.  Du kanske bränner kalorier men det är också så man tränar sig till skador, smärta och stelhet.

Men vill du träna på ett sätt som gör att du använder kroppen mer effektivt, vill du finslipa din teknik, vill du bli av med onödiga spänningar, vill du må och leva bättre, tja, då bör du bli medveten om din vikt och du möter den. Jag fick en länk skickad till mig (av en trogen deltagare på mina klasser) här om veckan, om hur framgångsrika idrottare jobbar just på det här sättet. Det gjorde mig glad! Dels att höra om hur andra jobbar på detta sätt men också glad för att mina tankar om detta når fram. När jag blir nyfiken på något brukar jag utsätta alla i min omgivning för mina teorier. Åtminstone en person har lyssnat! 🙂

Artikeln hittar du här:
http://www.svd.se/u21-laget-gar-i-braschen-for-mental-traning-inom-fotbollen

Vill du testa själv? Vill du känna din vikt och möta den på ett nytt sätt? Enkelt. Bara ställ dig upp. Slut ögonen. Ta en stund och bara känn fötterna mot golvet. Se om du kan slappna av mer i din hållning så att du med nöd och näppe håller dig upprätt istället för att ramla ihop i en liten pöl på golvet. Förmodligen kommer du känna att du står och svajar fram och tillbaka när kroppen försöker hålla balansen med minimal ansträngning. Förmodligen kommer du känna att din hållning är allt annat än ”stolt” eller ”atletisk”. Och förmodligen kommer du känna att kroppen drar i dig både här och där, djupa spänningar som inte är möjliga att slappna av i när du står på fötterna. Umgås med den här känslan av tyngd och avslappning i kroppen en stund och sen, när du känner dig redo, se om du kan låta dig lyftas mer upprätt, som om du lirkades upp mot taket och blev längre igen. Tänk dig att någon långsamt – som i slow motion – drog toppen av huvudet upp mot taket och resten av kroppen bara följde med. Dina axlar är garanterat tunga och du använder inte mer muskelkraft än absolut nödvändigt för att vara upprätt. Se om du kan vara här en stund och kanske ta en långsam promenad. Så här kan det också kännas att vara du.
Kram, Åsa

Spänningar, rynkor och ärrade hjärtan

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

rynkorJag har pratat mycket om spänningar i kroppen på mina klasser den senaste tiden. Jag pratar även om detta ämne med alla de jag möter under mina övnings-sessioner i Rolfing. Tja, jag pratar om spänningar i kroppen med de flesta faktiskt 🙂 Varför denna fixering? Jo, för att jag äntligen börjat förstå, i kroppen och huvudet förstå, vad onödiga pålagda spänningar kan göra för dumt med oss.

Det första, kanske mest uppenbara handlar om smärta. Där du bär onödiga spänningar får du mindre rörelse. Där du har minskad rörelse kommer du få ont. Inget konstigt. Smärtan kan så klart hamna i andra delar av kroppen än just där du har slutat att röra på dig, men ändå, du kommer utveckla smärta.

En annan, kanske mindre uppenbar anledning till varför det kan vara värt mycket att släppa på spänningar i kroppen, att inte vara mer spänd än du behöver, handlar om din förmåga att känna. En kropp som är spänd känner mindre. Den har en försämrad förmåga att uppfatta och processa känsloinformation inifrån och utifrån. Det är som att du går runt i en skyddsdräkt dagarna i ända men det du filtrerar bort är sådant som gör livet värt att leva. Tycker i alla fall jag. För vad är livet om inte upplevelser? Upplevelser som betyder något, lite eller mycket, tack vare känslor kopplade till upplevelserna. Min mormor sade att ”om du lyckas bli gammal utan att vara rynkig, då måste du ha levt ett väldigt tråkigt liv”. Kära mormor, jag håller med dig helt och fullt! Satsa på rynkor! Få dem av skrattattacker, gråtanfall, gräl, skrik, irritation, frustration, lycksalighet och sorg. Har samma sätt att se på hjärtan som mormor såg på rynkor. Tror det är svårt att gå igenom ett liv, och verkligen leva det, utan att ha ett galet ärrat hjärta vid livets slut. För det du älskar kommer ge dig sorg och saknad när det försvinner.

Jag hoppas leva länge och lämna detta jordeliv med en kropp fylld av rynkor och ett hjärta fullt av ärr. Jag vill känna. Jag vill leva.
Stor kram, Åsa

Vem är jag?

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

vemärjagJag funderar ibland på vem jag är. Egentligen. Har inga direkta svar ännu annat än att jag vet bättre och bättre vad jag INTE är! Jag är inte:

– mitt jobb

– mina roller

– mina prestationer

– mitt sammanhang

Frågan är bara vad som finns kvar när man plockar bort allt sånt? Och det tycker jag är intressant att filura på!

Jag över ju för fullt just nu på att rolfa nära och kära inför nästa steg (sista) av utbildningen som kommer att ske i höst. Och när jag har privilegiet att se många kroppar så tar jag också mina funderingar på identitet till att även inkludera det fysiska; vad en identifiering med tex ett jobb kan göra med kroppen. Om jag identifierar mig med något som jag inte är, tex mitt jobb eller en roll som jag har, så kommer det bland annat att ske mha spänningar i kroppen. Alla spänningar, om de hålls för länge, gör att kroppen blir mindre rörlig och stelnar. Vilket förr eller senare kommer att leda till smärta. Jag tror dock att just eftersom vi så starkt kan identifiera oss med en livsstil, yrke eller roll, så är vi tyvärr beredda att acceptera mycket smärta innan vi är redo att göra en förändring. För vem är jag då, om jag plötsligt inte kan fortsätta med samma jobb? Eller om min roll förändras (tänk tex på alla föräldrar vars barn flyttar hemifrån)?

Många identifierar sig starkt med något man gör, tex att lyfta tung eller dansa, men även träning och dans kan skapa spänningar och smärta om det innebär att du lägger dig till med en hållning som inte är ”din”.  Många som dansar klassisk balett får problem med bröstryggen och nacken för att den alltid hålls på ett och samma sätt, och många vältränade atleter som tränat sig väldigt upprätta och breda över ryggen kan få en bröstrygg som är stel och orörlig. Så det jag älskar kan också ge mig smärta. Framför allt om jag identifierar mig med det jag gör. Jag ”är” en dansare. Jag ”är” bodybuilder. Dvs jag bär och för mig som en sådan hela tiden. Det är det som är jag. Är jag beredd att sluta göra det där jag älskar för att slippa  ha ont? Många väljer att ha ont.

Kanske finns det en mellanväg? Om du nu älskar att dansa, njut av att dansa så ofta du kan, men när du lämnar studion eller dansgolvet, tänk att du tar av dig hållningen som hör till en dansare precis som om du skulle ta av dig en kostym. Så att när du är privat, dvs utan rollen, så har du ett mer avslappnat sätt att röra dig på, ett mer avslappnat sätt att vara, som ger dig en bättre balans i kroppen. Eller om du tycker/tror att du måste ha en viss hållning på jobbet för att verka förtroendeingivande eller smart, fine, behåll hållningen på jobbet, men släpp den på vägen hem.

Släpp det pålagda och utforska hur det känns att vara du utan de extra spänningarna som det innebär att presentera dig för omvärlden i något som inte sker i din kropp naturligt. Utforska det naturliga du, det som är skilt från dina prestationer och sammanhang. Vem är du? Egentligen? Och hur känns det att röra sig som du?
Kram, Åsa (tror jag 🙂 )

Ankare

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

ankareFörra veckan skrev jag en kärleksförklaring till Eddie Izzard och hans sätt att inte anpassa sönder sig efter andra eller sin omvärld; att vara lugn och trygg i den du är tror jag är ett viktigt steg i att må bra.

Men, det krävs mer än så för att må bra på riktigt. Just nu har jag ett par vänner som håller på att gå sönder för att de försöker vara där för alla andra, men glömmer bort sig själv på kuppen. Och jag har samma tendenser jag! Hur kan man vara den trygga stabila punkten för någon annan om man själv håller på att gå under? Men, är det så djupt inrotat i ens identitet att alltid vara den där som säger ”ja” och alltid ställer upp så är det krisartat att ens överväga tanken på att säga ”nej”. För vem är jag då?

Att vika tid åt sig själv kan vara en början att komma till rätta med detta. Och, att istället för att säga varken ”ja” eller ”nej” när någon frågar om hjälp/stöd/råd/annat så kan man be om tid att tänka på saken. För låter man bara sig själv få tid så brukar man enkelt kunna veta om detta är något man verkligen vill göra eller inte. Och visst är både du och de i din omgivning som vill ha något av dig värda att du gör sådant som du faktiskt vill och orkar? Det är ju inte kul att ha bjudit med någon på något och man har en smygande misstanke att personen som är där egentligen inte alls vill – eller orkar – vara där! Men det är precis så man gör om man säger ja till för mycket, eller man alltid är den som ”fixar”.

Jag har varit hemma från Tyskland i två veckor nu och tempot hemma har varit högt. För högt. Jag är en mäster-planerare och har en hög tro på min egen förmåga och ork. Lite för hög. På två veckor hemma har jag lyckats köra 13 klasser, 3 workshops och har redan gjort 10 övningssessioner. Självklart behöver jag både jobba och öva men jag måste också ha tid för mig. Annars kommer jag att drunkna. Insåg dock att jag nu exekverar planer jag gjorde för drygt 2 månader sedan. Mitt önskade tempo nu är något annat. Så, jag vet att det jag planerar in i mitt liv nu och framåt kommer ha mer luft, mer tid för återhämtning, mer tid för mig. Så framtiden ser ljus ut.

Kram, Åsa

 

Eddie Izzard – en kärleksförklaring

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

eddieJag är kär. Tonårskär. Så där som jag var när jag var 14 och hade bild på Patrick Swayze på väggen och drömde om att han skulle lära mig att dansa. Så känner jag nu för Eddie Izzard. Jag tycker han är fantastisk. Alldeles alldeles underbar. Han kallar sig för en ”action transvestite” och gillar både actionfilmer och smink. Die hard och Meybelline liksom 🙂

Jag såg honom på globen i går kväll där han uppträdde tillsammans med svenska ståuppkomiker som Jonas  Gardell och Henrik Schyffert. Jag uppskattade alla uppträdanden under kvällen men Eddie bjöd på något speciellt. Showen var en kortare variant av hans Force Majeure som jag kan nästan utantill så det var en fröjd att se hur han lekte med materialet och lät delar sväva ut och växa, bli något nytt. Kommer aldrig glömma hur han mimade en kamp mellan sig själv och en Sankt Bernhardshund tex!  Fantastiskt roligt! Jag ville inte att kvällen skulle ta slut.

Eddie (jag känner honom väl nu tycker jag för att nämna honom vid förnamn endast) bjöd på en intressant större mängd stjärnglans än våra svenska artister. En större självklarhet. Han bjuder mycket på sig själv men han gör sig själv aldrig mindre. Han kompromissar inte bort sig. Han bara är. Han är en manlig man som tycker om kvinnokläder och smink. Kanske är det så att när man kommit ut som transvestit så känns alla andra problem som vi andra brottas med så futtiga att man slutar anpassa sönder sig för sin omgivning.

Jag skulle önska att vi alla kunde inspireras av sådana som honom, att leva livet mer precis som vi är; att sluta vara rädda för att våra innersta hemligheter skulle läcka ut – att vi skulle bli avslöjade – utan istället bara vara, som de unika människor vi är. Sluta gör dig mindre, sluta anpassa dig. Utforska istället ditt unika sätt att vara.

Att göra sig fri från rädsla om vad andra tycker tror jag skulle kunna leda till ett liv med mindre energispill, mer glädje, större upplevelser – mer liv helt enkelt.

Jag har ju rädslor jag också som jag nu just därför provar att lufta, för att göra dem mindre. Jag jobbar ju bland annat i hälsoindustrin iom mina uppdrag på SATS men jag är inte direkt en poster flicka för fitness. Jag späker inte min kropp längre, tränar inte längre hårda långa pass för att driva ner fettprocent eller lyfta tyngst av alla. Hälsa är något annat för mig nu men ändå dröjer sig en rädsla kvar att någon ska syna min bluff; hur kan jag ha det jobb jag har och inte vara trådsmal? Hur kan jag jobba med träning när jag inte har synliga deffade muskler? Och, jag jobbar med yoga men slänger inte ur mig bilder på instagram av mig själv i split eller spagat eller med fötterna bakom huvudet. Får jag kalla mig själv för yogalärare då?

Jag lånar inspiration från Eddie Izzard och gör mitt bästa att leva mitt liv med mindre rädsla för vad andra tycker och istället bara vara jag, så bra som bara jag kan.

Kram, Åsa

(PS: detta klipp är fortfarande en favorit https://youtu.be/FaNXMIgJwmg)

Rolfing session nummer 10 – avslut

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

session10Så var det då dax för den sista och avslutande 10:e sessionen som handlar just om…. avslut. Quelle surprise! 🙂 I de tidigare sessionerna har vi jobbat oss allt djupare in i kroppen och dess lager, nu gör vi tvärt om; vi kommer upp ur djupet och närmar oss ytan igen. För att kunna lämna. För att kunna göra avslut.

Att integrera istället för att skapa mer separation är också så klart ett tema men även att lämna över processen helt och hållet till klienten; att få klienten att känna att den har ett eget stöd inom sig att fortsätta utforska sina möjligheter, att fortsätta vara nyfiken på möjligheter inom kroppen och rörelse med kroppen. Under session 10 avslutad nämligen inte processen som sådan, förändringar kan fortsätta att ske i kroppen långt efter att den sista behandlingen är gjord. Men, justeringar och anpassningar sker ofta i en allt lugnare takt efter den sista behandlingen.

En förhoppning är att du som klient lämnar session 10 med en större känsla av frihet i kroppen och dess rörelse, att lederna känns friare som att de har mer utrymme och att du har en känsla för din egen inre vertikala linje, din egen känsla av att vara upprätt. I denna session sker ingen djup beröring eller behandling, man jobbar inte lokalt utan snarare globalt. Beröringen är tydlig men ytligare än tidigare.

Frågor att utforska i samband med den sista sessionen – eller kring andra former av avslut:

– Är du villig att du fullt ansvar över ditt liv?

– Är du medveten om dina fysiska och mentala gränser? Och hur hanterar du dessa gränser på ett kreativt sätt

– Är det balans i ditt liv mellan tanke, känsla och vilja?

– Relaterar alla delar av ditt liv med varandra?

– Lever du ett liv där varje del av livet har nog med tid?

Vi gjorde en övning inför den avslutande sessionen för att utforska vår egen syn på avslut; att gå och att bli lämnad. Jag har haft seriösa problem med avslut tidigare så jag fick en positiv överraskning när jag insåg att avslut – så länge som det inte handlar om döden, för den är mig för svår att hantera – numera har tapppat sitt drama. Avsked eller avslut, oavsett om jag är den som går eller den som blir lämnad (av någon, något, en process, en plats eller något annat), ger mig en känsla att den/det andra ändå är med mig. Och att jag fortfarande alltid har mig själv. Och att det är något gott, tröstande och vackert.

Kram, Åsa

Rolfing session 8 och 9 – relationer

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

session 8_9Rolfing session nummer 8 och 9 skiljer sig något från de tidigare. Sessionerna innan har handlat mer om att få olika områden/delar av kroppen att fungera bättre. Självklart också att de fungerar i sitt sammanhang men huvudfokus har varit mer på att separera (områden från varandra, muskler från varandra, funktioner från varandra, bindvävslager som klibbat ihop från varandra etc) än något annat. Nu sker ett skifte vilket gör att integrering, att skapa flöde och sammanhang, att få delarna att fungera bra och i harmoni med varandra, är i fokus istället. Man kan säga att sessionerna handlar om relationer; relationer inom dig själv (att kroppsdelar fungerar väl tillsammans så att du har många möjligheter till att uttrycka dig, röra dig) och relationer utanför dig själv (att tex via uttryck av känslor kunna interagera väl med andra människor).

För att låna liknelsen från yinyang-bilden i inlägget så kan vi se Rolfing behandlingarna som att de består av differentiering (separation) ena sidan av bilden och integrering (relationer) andra sidan av bilden. Men, precis som i yinyang-symbolen så finns det också inslag av det andra, dvs även om huvudfokus är integrering så sker en del differentiering också. Och tvärt om.

Så, det du kan vänta av dessa sessioner kan exepelvis vara att din Rolfare jobbar över flera leder. Tex aktivt manipulerar en del men söker rörelse i ett större område. Du kommer förmodligen ombeds vara mer aktiv i sessionen än tidigare, för att skapa en mjukare och mer flödande rörelse mellan olika leder.

Armarna är en kroppsdel som – om de inte har fått så mycket uppmärksamhet tidigare – kommer hamna i fokus. För att ha en flödande gång behöver armarna kunna hänga fritt från axeln och ha utrymme i både armbågs- och handled för att inte orsaka ytterligare spänningar i kroppen. När armarna svingar fritt så får du en behaglig så kallad kontralateral rörelse, dvs att när ditt högra ben sträcks fram för att ta ett steg så svingar din vänstra arm fram av sig själv.

För mig är det en av de stora insikterna om kroppen, att det mesta ska ske av sig själv. Inte genom att jag aktivt gör något. Jag vet tex att man ska skjuta ifrån med stortån i gångsteget (landa på hälen, rulla över yttre sidan av foten, skifta vikten till den inre sidan av foten och skjuta ifrån med stortån) men om det inte sker automatiskt i mitt steg så kommer jag inte kunna ”lära mig” det genom att öva, då lägger jag bara en spänning ovanpå en kroppsrörelse som är hindrad av andra spänningar! Samma sak med armsvingandet. Antingen sker det av sig själv som en naturlig relflex av att din kropp fungerar som den ska, eller så gör det inte det. Du har förmodligen en armsving ändå men en som du gör aktivt, dvs den kommer skapa dig mer spänningar än de du redan har idag.

Frågor att utforska under eller efter dessa sessioner skulle kunna vara:

– kan jag vara i kontakt med det som är jag, med mig själv, även i mitt aktiva vardagsliv?

– kan jag göra val utifrån mitt inre istället för förändrande krafter utifrån?

– kan jag lyssna på min inre röst när jag bestämmer vad som är bra och rätt för mig?

Nu ska jag ut på promenad och vara i kontakt med mig samtidigt som jag – förhoppningsvis! – har kontakt med min omvärld!
Kram, Åsa

Rolfing session 7 – the cherry on top

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

session 7Rolfing session nummer 7 är i sig en avslutande session; den knyter ihop sessionerna 4-6 som jobbat djupt med olika strukturer och för dem tillsammans i en helhet. Nu är det nacken och huvudet i sig som är i fokus.

I de tidigare sessionerna handlar det om att få gångens rörelse att transporteras från fötterna uppåt i kroppen, och nu är det dax att se till att även huvudet är med i rörelserna. Både gång och andning påverkar dig hela vägen upp till huvudet.

Tanken är också att nacken ska kunna röra sig fritt från strukturerna under så att du tex kan vrida nacken utan att du ”släpar med dig” delar av axeln, eller att du kan göra en mjuk böj framåt och bakåt med huvud och nacke utan att du fastnar varken i ryggen eller på halsens framsida eller i bröstet.

Ytterligare ett syfte med denna session är att låta kroppen återta balansorganen; det vestibulära systemet. Först när balanssinnet fungerar som de ska och inte ”förtrycks” av andra system (tex synen) så kan kroppen orientera sig som den är tänkt, dvs med lätthet och minimal ansträngning.

Nacken och dess relation med bålen behandlas under session 7 och eftersom att nacken börjar längre ner  än vad vi många gånger tror så kan det också innefatta att man behöver addressera armarna, diafragman eller revbenen. Man jobbar också direkt med kraniet samt munnen och näsan. Allt efter behov och önskemål. Många har idag problem med spända käkar eller tandgnissel om nätterna. Om det är du så kommer du älska denna session!

Jag minns när jag gjorde denna session med min rolfare Andrew; morgonen efteråt hade jag en yogaklass och i mitten av min inledning så kunde jag både känna och höra hur tonen på min röst sänktes. Lite oväntat, skönt och läskigt samtidigt.

Nu under kursen så blev denna session något hackig av diverse skäl men en av lärarna avslutade den på mig och min spontana känsla när jag stod upp var att jag kände mig som en afrikansk drottning; stolt och stark i hållningen, som om jag kunde bära vad som helst på huvudet utan ansträngning men med stor och självklar elegans. En härlig känsla!

Frågor att utforska i samband med denna session eller annars skulle kunna vara:

– kan jag släppa taget? Eller biter jag ihop och kämpar på?

– håller jag mitt huvud högt eller sjunker jag ihop?

– hur påverkar placeringen av mitt huvud sättet jag uppmärksammar min omvärld?

Något att fundera på. Nu ska jag gå ut och ta mig en promenad. Med huvudet högt!

Kram, Åsa