Duktig? Inte jag!

Posted on Leave a commentPosted in Yoga

anpassasigTänkte dela med mig av mitt nyårslöfte för 2016. Är inte så mycket för sådant egentligen, blir lätt bara ett dåligt samvete, men… here goes:

Jag lovar mig själv, att så mycket som jag bara kan, sluta vara duktig. I alla sammanhang.

Hepp.

Vet att många inte känner igen sig i dilemmat att vara duktig – grattis om det är du – men jag vet också att många, precis som jag, fastnat i en duktighetsfälla.

Jag har tidigare funderat en del över vem jag är om jag plockar bort prestation. Intressant att filura över fortfarande men om jag utvecklar det hela till att bli ”vem är jag om jag inte är duktig” så blir det ännu mer intressant. För duktigheten kan – i alla fall i mitt fall – infiltrera allt jag gör. Jag kan vara duktig när jag jobbar, jag kan vara en duktig syster, dotter, vän, partner. Jag kan vara en duktig klient när jag får massage! (Det kanske ska göra ont? Inte ska väl jag vara den som säger ifrån…) Jag kan vara duktig i julstök och pyssel.  Jag kan vara duktig i allt. Men för varje sak eller situation jag blir medveten om så säger jag (tyst för mig själv): skit i det! För det jag gör när jag försöker vara duktig är jag gör mitt bästa att anpassa mig efter situationen. Finns det några förväntningar på mig i situationen jag är i? Om så, då gör jag mitt bästa att möta dessa (upplevda) förväntningar. Upplevda från ett duktigt-perspektiv så klart.

Tex, är vi ute på promenad och det blir lite för tyst, tja, då kan jag ta på mig att vara den som ser till att tystnaden bryts. Varför då? Om du är ok med att det är tyst, så behöver väl jag inte bli stressad över det? I stället för att fundera på vilka intressanta frågor jag borde ställa på en arbetsintervju eller dejt (se bilden, älskar Nina Hemmingssons bilder) så ställer jag de frågor som jag faktiskt vill få svaret på.

Sluta anpassa dig. Sluta vara duktig. Var dig själv! Och vet du vad, om du accepterar dig som du är så kan du komma att uppleva något märkligt. Kanske blir det så att omgivningen anpassar sig efter dig istället. Eller omfamnar dig ännu varmare precis som du är!

Stor kram, Åsa

Acceptans

Posted on Leave a commentPosted in Yoga

acceptansEtt  begrepp som ofta är missförstått är acceptans. Jag har själv brottats med betydelsen av ordet under flera år tills jag läste en fantastisk bok, ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” av Anna Kåver. Hon menar att acceptans handlar om att se verkligheten som den är, utan att fly, försköna, förvränga eller döma den. Att acceptera något, t ex en händelse, innebär inte att den händelsen är ok, att ”det ska vara så nu”, det betyder bara att man ser livet precis som det är. Sen, kan man välja om man vill låta det vara som det är, eller om man vill göra något för att förändra det. Acceptans är därmed ett första viktigt steg inför en förändring. Om du inte ser med klara ögon på var du är någonstans, hur ska du då kunna ta dig vidare? Det är som att stå med en karta i händerna, du vet var du vill gå någonstans, men du ljuger för dig själv om din startpunkt. Resan till målet kommer bli lite svår, eller hur?

I en annan underbar bok, ”The wise heart” av Jack Kornfield, hittade jag en definition av begreppet acceptans som jag har tagit till mig. Det är vackert. Det gör ordet mer positivt. Det gör begreppet lätt att förstå och ta till sig. Jack Kornfield skriver att ”acceptans handlar om att släppa alla förhoppningar om att det förflutna ska vara annorlunda”.

Se tillvaron för vad den är. Sen tar du ut riktningen för din framtid.

Kram, Åsa