Spänningar, rynkor och ärrade hjärtan

Publicerad Lämna en kommentarPublicerad i Rolfing, Yoga

rynkorJag har pratat mycket om spänningar i kroppen på mina klasser den senaste tiden. Jag pratar även om detta ämne med alla de jag möter under mina övnings-sessioner i Rolfing. Tja, jag pratar om spänningar i kroppen med de flesta faktiskt 🙂 Varför denna fixering? Jo, för att jag äntligen börjat förstå, i kroppen och huvudet förstå, vad onödiga pålagda spänningar kan göra för dumt med oss.

Det första, kanske mest uppenbara handlar om smärta. Där du bär onödiga spänningar får du mindre rörelse. Där du har minskad rörelse kommer du få ont. Inget konstigt. Smärtan kan så klart hamna i andra delar av kroppen än just där du har slutat att röra på dig, men ändå, du kommer utveckla smärta.

En annan, kanske mindre uppenbar anledning till varför det kan vara värt mycket att släppa på spänningar i kroppen, att inte vara mer spänd än du behöver, handlar om din förmåga att känna. En kropp som är spänd känner mindre. Den har en försämrad förmåga att uppfatta och processa känsloinformation inifrån och utifrån. Det är som att du går runt i en skyddsdräkt dagarna i ända men det du filtrerar bort är sådant som gör livet värt att leva. Tycker i alla fall jag. För vad är livet om inte upplevelser? Upplevelser som betyder något, lite eller mycket, tack vare känslor kopplade till upplevelserna. Min mormor sade att ”om du lyckas bli gammal utan att vara rynkig, då måste du ha levt ett väldigt tråkigt liv”. Kära mormor, jag håller med dig helt och fullt! Satsa på rynkor! Få dem av skrattattacker, gråtanfall, gräl, skrik, irritation, frustration, lycksalighet och sorg. Har samma sätt att se på hjärtan som mormor såg på rynkor. Tror det är svårt att gå igenom ett liv, och verkligen leva det, utan att ha ett galet ärrat hjärta vid livets slut. För det du älskar kommer ge dig sorg och saknad när det försvinner.

Jag hoppas leva länge och lämna detta jordeliv med en kropp fylld av rynkor och ett hjärta fullt av ärr. Jag vill känna. Jag vill leva.
Stor kram, Åsa