Hållning – en fråga om relationer

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

skyhook (1)Funderar du någonsin på vad du sänder ut med hjälp av kroppen när du sitter, står, går? Vi andra uppfattar definitivt det du sänder ut, oavsett om du är medveten eller ej.

Jag frågade en av mina lärare ”Vad är Rolfing för dig?”. Han svarade ”Relationer. Att kunna ha bra relationer.” Och rent krasst, om jag vill ha bra relationer, med mig själv och med andra, då måste jag kunna använda min kropp till att uttrycka mig, visa känslor, empati, glädje och sorg. Det bör kunna synas att jag lyssnar, att jag bryr mig, att jag älskar, skrattar etc. Om vi låter kroppen stelna alltför mycket så tappar vi dessa möjligheter. Vi tappar förmågan att leva i, och att underhålla och skaffa, bra relationer.

Vår kropp har, i sig självt,  en fantastisk struktur som är kapabel till mycket, både rörelse och stabilitet. Tyvärr lägger vi till diverse lager av spänningar genom det liv vi lever, genom allt från hur du sitter, tränar, går och står. Spänningar kan också uppstå av andra skäl i kroppen, t ex skador och olyckor men även kulturellt betingade ”krav” på hur man bör se ut eller föra sig i den kontext du lever i. Som man ”får” du kanske inte ha höfter som rör sig, kanske tycks det vara omanligt? Kanske ”får” du inte som kvinna ha  höfter som rör sig när du går? Anses det vara lössläppt eller slampigt? Ensidigt eller överdrivet exempel kanske, upplevda krav från omgivningen kan få oss att hålla tillbaka rörelser, t ex i höfterna. Vi har massor med små ”hyss” för oss, i hela kroppen, där vi håller tillbaka rörelse för att vi ska passa in i vår omgivning på vad vi tror är bästa sätt. Allt vi håller tillbaka ger spänningslager i kroppen. Så, vill du ha en bättre hållning, börja släpp loss dessa pålagda spänningar! Och varför inte börja i höfterna? Om vi kan tillåta höfterna att röra sig friare så följer mycket annat med, och vi har definitivt mycket bättre möjlighet till större mjukhet i resten av kroppen.

En enkel övning:

Gå en promenad, utan att ha bråttom eller ett speciellt syfte annat än att känna in kroppen. Du bör inte bära på något, inte ens din mobiltelefon, så nej, du kan inte leta pokémons samtidigt 🙂

  • Slappna av i magen. Kan tyckas vara en tvärtom-instruktion om man tittar på andra artiklar eller texter om hur man får en bra hållning. Men om du ständigt går och spänner magen så ger du dig bland annat spänningar även i höfterna. En spänd mage begränsar rörelseutslaget i höfterna. Stöd vill du ha från de djupa magmusklerna, men det får du inte genom att medvetet spänna magen och endast engagera de ytliga muskellagren. Och, du vill ha ett dynamiskt stöd, inte något som är statiskt och spänt.
  • Känn fötterna mot underlaget. Håll ditt fokus på hur du sätter ner fötterna i marken och hur fötterna släpper taget med marken. Ha gärna mjuka skor på dig som gör att du kan känna underlaget genom sulan.
  • Känn luften och rymden ovanför toppen av huvudet. Hur möter toppen av huvudet det som finns ovanför?
  • Kan du vara medveten om marken under dig samtidigt som du uppmärksammar rymden ovanför huvudet? Testa!
  • Kan du släppa taget om axlarna och armarna? Se om de bara kan få hänga och dingla när du går. Kanske blir du förvånad över hur mycket, eller lite, de flaxar runt om du slutar styra dem!
  • Och slutligen, se om det finns något runt höfterna som kan sluta jobba när du går. Vad kan du släppa taget om och ändå gå? Bäckenet är inte en solid klump utan det gör en rörelse på ena sidan och en annan på andra sidan när du går. Man kan säga att bäckenet har potential till att röra sig som en liten propeller, som en liggande åtta som vispar runt i steget. Bäckenet rör sig uppåt, neråt, framåt, bakåt och ut åt sidorna. Samtidigt. Om vi tillåter det. Vilken rörelse kan du tillåta i din höft när du går?

Att leka med din gång på detta sätt är ett enkelt, billigt och tillgängligt sätt att jobba med din hållning. Inte genom att göra mer, spänna eller träna upp muskler, utan genom att återta kroppens egna naturliga förmåga till rörelse. Din förmåga att uttrycka dig. Jobba med din hållning genom att släppa taget om pålagda spänningsmönster och du återupptar samtidigt din förmåga till relationer.

Kram, Åsa

 

 

Lyssna på kroppen

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

lyssnapåkroppen2Jag har hört mig själv säga, på många yogaklasser, att yoga är något som tillslut tvingar oss att lyssna på kroppen. Att förr eller senare så möter vi en position eller flera där vi faktiskt måste lyssna. Men, det slog mig för några veckor sedan, att är det självklart – ens för mig själv – vad det är vi ska lyssna efter? Är det en mörk stämma från vårt inre som berättar meningen med livet; ”du skall äta choklad var dag!” eller vad då? 🙂

Jag tror att det finns mycket vi kan lära av att lyssna på kroppen och dess signaler (kommer nog komma en ”sequel” på detta inlägg framöver) men om vi för nu fokuserar på det faktiska stoppen i en yogaposition och vad det betyder när vi tydligt hör kroppen säga ”stopp – hit men inte längre”. Tex när vi böjer oss framåt i en framåtfällning, När en eller flera muskler säger stopp, jag är spänd och vill inte stretchas längre så finns det en betydelse där. Muskeln är spänd/stel/kort av en anledning och tills du kommer på anledningen och jobbar på den så kommer spänningen alltid att återkomma hur mycket yoga du än gör.  Se spänningen som ett symtom på något annat. Vi är dock lite vana idag att vilja fixa symtomet istället för att gräva till botten med anledningen. Har du ont i huvudet? Ta en tablett? Värker knät? Smörj på lite smärtstillande gel. Och lev på som vanligt! Men precis som med värk, att om du inte hittar anledningen till varför du får ont i huvudet varje torsdageftermiddag eller varför knät värker efter tisdagsträningen så kommer värken att komma tillbaka. Igen och igen. Så är det även med spända muskler. Vill du på riktigt ha en kropp som är mjukare och som kan slappna av mer så behöver du hitta anledningarna till varför muskeln är spänd och eller kort. Kroppen gör ingenting utan anledning.

Anledningen vet bara du. Fråga kroppen vad den där spända muskeln betyder. Det så klart ha många anledningar. Alltifrån arbetsställning på jobbet (om den är för ensidig eller oergonomisk) men det kan lika gärna handla om trygghet (att du behöver lugna nervsystemet) eller din självbild. Om jag får ta ett stereotypt exempel; säg att du är man och finner att du är väldigt stel i höfterna. Säg att det i din syn på dig själv ingår att höfterna inte får svaja och svänga när du går  – för att det är något som du ser som mer ”kvinnligt” beteende – så kommer du omedvetet hålla tillbaka höftrörelser (alla höfter rör sig nämligen om du går avslappnat). Att du håller emot gör att du får stelare höfter vilket i sin tur förmodligen kommer ge dig smärta upp i ryggen eller ner i benen. Eller lokalt i höfterna. Du kan gå på tusen yogaklasser, du kan rulla på foam rollers varje dag, du kan gå till naprapaten och få smärtsamma behandlingar, men om du inte går till botten med din egen självbild och börjar förändra den så kommer spänningarna alltid att komma tillbaka.

Lura inte dig själv att en quick fix löser problemet när det kommer till spända muskler. Oavsett vad din motivation är; om du vill bli vigare på yogamattan eller bli smärtfri så behöver vi ha lite tålamod och nyfikenhet på oss själva. Lyssna på kroppen. Vad är det den säger. Är du beredd att göra jobbet?

Kram, Åsa

Din vikt

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

vikt….är av vikt. Och då menar jag inte vad du väger (den exakta siffran på badrumsvågen är inte intressant alls) utan snarare hur du bär din vikt; hur bär du upp dig som en motverkan till gravitation?

Från den stund vårt liv börjar som ett befruktat ägg i mammas mage så lever vi under påverkan av gravitation. Jag tror att eftersom den alltid är där så tänker vi inte på hur vi gör för att lyfta oss upp från den. Vi tänker inte på vad vi väger. Gör ett test själv där du sitter. Om du låter armarna hänga fritt längs med kroppens sidor, kan du då bli medveten om armarnas tyngd? Kan du känna hur tunga de är? Chansen är stor att du inte kan det eftersom det är något vi sällan tänker på eller uppmärksammar. Och eftersom vi inte tänker på hur vi bär vår egen vikt så är risken stor att vi ”övergör” vårt bärande. Hur många lyfter inte upp axlarna upp mot öronen och ger sig själva spänd nacke som resultat? Eller hur vanligt är det inte att vi lyfter upp underkäken mer än vad som behövs (en viss spänning behövs för oss som inte vill dregla till vardags) och får spända käkar, huvudvärk och kanske migrän?

Om du gör dig medveten om ditt eget sätt att bära dig kan du hitta mer effektiva sätt att göra så. Så att du lyfter upp din vikt med precis så mycket arbete som krävs, och inte mer. I träning är detta intressant om du vill bli duktig på något; dvs att bara använda de muskler som behövs och inte mer. Tyvärr verkar det finnas en trend i träningsvärlden just nu att man ska bli helt slut, strunt samma vad du gör, strunt samma vilken teknik eller övningar du gör, bara du är kräktrött på slutet. Då finns där inget utrymme att känna efter, att röra sig smart, med minimal ansträngning som krävs per specifik rörelse.  Du kanske bränner kalorier men det är också så man tränar sig till skador, smärta och stelhet.

Men vill du träna på ett sätt som gör att du använder kroppen mer effektivt, vill du finslipa din teknik, vill du bli av med onödiga spänningar, vill du må och leva bättre, tja, då bör du bli medveten om din vikt och du möter den. Jag fick en länk skickad till mig (av en trogen deltagare på mina klasser) här om veckan, om hur framgångsrika idrottare jobbar just på det här sättet. Det gjorde mig glad! Dels att höra om hur andra jobbar på detta sätt men också glad för att mina tankar om detta når fram. När jag blir nyfiken på något brukar jag utsätta alla i min omgivning för mina teorier. Åtminstone en person har lyssnat! 🙂

Artikeln hittar du här:
http://www.svd.se/u21-laget-gar-i-braschen-for-mental-traning-inom-fotbollen

Vill du testa själv? Vill du känna din vikt och möta den på ett nytt sätt? Enkelt. Bara ställ dig upp. Slut ögonen. Ta en stund och bara känn fötterna mot golvet. Se om du kan slappna av mer i din hållning så att du med nöd och näppe håller dig upprätt istället för att ramla ihop i en liten pöl på golvet. Förmodligen kommer du känna att du står och svajar fram och tillbaka när kroppen försöker hålla balansen med minimal ansträngning. Förmodligen kommer du känna att din hållning är allt annat än ”stolt” eller ”atletisk”. Och förmodligen kommer du känna att kroppen drar i dig både här och där, djupa spänningar som inte är möjliga att slappna av i när du står på fötterna. Umgås med den här känslan av tyngd och avslappning i kroppen en stund och sen, när du känner dig redo, se om du kan låta dig lyftas mer upprätt, som om du lirkades upp mot taket och blev längre igen. Tänk dig att någon långsamt – som i slow motion – drog toppen av huvudet upp mot taket och resten av kroppen bara följde med. Dina axlar är garanterat tunga och du använder inte mer muskelkraft än absolut nödvändigt för att vara upprätt. Se om du kan vara här en stund och kanske ta en långsam promenad. Så här kan det också kännas att vara du.
Kram, Åsa

Spänningar, rynkor och ärrade hjärtan

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing, Yoga

rynkorJag har pratat mycket om spänningar i kroppen på mina klasser den senaste tiden. Jag pratar även om detta ämne med alla de jag möter under mina övnings-sessioner i Rolfing. Tja, jag pratar om spänningar i kroppen med de flesta faktiskt 🙂 Varför denna fixering? Jo, för att jag äntligen börjat förstå, i kroppen och huvudet förstå, vad onödiga pålagda spänningar kan göra för dumt med oss.

Det första, kanske mest uppenbara handlar om smärta. Där du bär onödiga spänningar får du mindre rörelse. Där du har minskad rörelse kommer du få ont. Inget konstigt. Smärtan kan så klart hamna i andra delar av kroppen än just där du har slutat att röra på dig, men ändå, du kommer utveckla smärta.

En annan, kanske mindre uppenbar anledning till varför det kan vara värt mycket att släppa på spänningar i kroppen, att inte vara mer spänd än du behöver, handlar om din förmåga att känna. En kropp som är spänd känner mindre. Den har en försämrad förmåga att uppfatta och processa känsloinformation inifrån och utifrån. Det är som att du går runt i en skyddsdräkt dagarna i ända men det du filtrerar bort är sådant som gör livet värt att leva. Tycker i alla fall jag. För vad är livet om inte upplevelser? Upplevelser som betyder något, lite eller mycket, tack vare känslor kopplade till upplevelserna. Min mormor sade att ”om du lyckas bli gammal utan att vara rynkig, då måste du ha levt ett väldigt tråkigt liv”. Kära mormor, jag håller med dig helt och fullt! Satsa på rynkor! Få dem av skrattattacker, gråtanfall, gräl, skrik, irritation, frustration, lycksalighet och sorg. Har samma sätt att se på hjärtan som mormor såg på rynkor. Tror det är svårt att gå igenom ett liv, och verkligen leva det, utan att ha ett galet ärrat hjärta vid livets slut. För det du älskar kommer ge dig sorg och saknad när det försvinner.

Jag hoppas leva länge och lämna detta jordeliv med en kropp fylld av rynkor och ett hjärta fullt av ärr. Jag vill känna. Jag vill leva.
Stor kram, Åsa

Vem är jag?

Posted on Leave a commentPosted in Rolfing

vemärjagJag funderar ibland på vem jag är. Egentligen. Har inga direkta svar ännu annat än att jag vet bättre och bättre vad jag INTE är! Jag är inte:

– mitt jobb

– mina roller

– mina prestationer

– mitt sammanhang

Frågan är bara vad som finns kvar när man plockar bort allt sånt? Och det tycker jag är intressant att filura på!

Jag över ju för fullt just nu på att rolfa nära och kära inför nästa steg (sista) av utbildningen som kommer att ske i höst. Och när jag har privilegiet att se många kroppar så tar jag också mina funderingar på identitet till att även inkludera det fysiska; vad en identifiering med tex ett jobb kan göra med kroppen. Om jag identifierar mig med något som jag inte är, tex mitt jobb eller en roll som jag har, så kommer det bland annat att ske mha spänningar i kroppen. Alla spänningar, om de hålls för länge, gör att kroppen blir mindre rörlig och stelnar. Vilket förr eller senare kommer att leda till smärta. Jag tror dock att just eftersom vi så starkt kan identifiera oss med en livsstil, yrke eller roll, så är vi tyvärr beredda att acceptera mycket smärta innan vi är redo att göra en förändring. För vem är jag då, om jag plötsligt inte kan fortsätta med samma jobb? Eller om min roll förändras (tänk tex på alla föräldrar vars barn flyttar hemifrån)?

Många identifierar sig starkt med något man gör, tex att lyfta tung eller dansa, men även träning och dans kan skapa spänningar och smärta om det innebär att du lägger dig till med en hållning som inte är ”din”.  Många som dansar klassisk balett får problem med bröstryggen och nacken för att den alltid hålls på ett och samma sätt, och många vältränade atleter som tränat sig väldigt upprätta och breda över ryggen kan få en bröstrygg som är stel och orörlig. Så det jag älskar kan också ge mig smärta. Framför allt om jag identifierar mig med det jag gör. Jag ”är” en dansare. Jag ”är” bodybuilder. Dvs jag bär och för mig som en sådan hela tiden. Det är det som är jag. Är jag beredd att sluta göra det där jag älskar för att slippa  ha ont? Många väljer att ha ont.

Kanske finns det en mellanväg? Om du nu älskar att dansa, njut av att dansa så ofta du kan, men när du lämnar studion eller dansgolvet, tänk att du tar av dig hållningen som hör till en dansare precis som om du skulle ta av dig en kostym. Så att när du är privat, dvs utan rollen, så har du ett mer avslappnat sätt att röra dig på, ett mer avslappnat sätt att vara, som ger dig en bättre balans i kroppen. Eller om du tycker/tror att du måste ha en viss hållning på jobbet för att verka förtroendeingivande eller smart, fine, behåll hållningen på jobbet, men släpp den på vägen hem.

Släpp det pålagda och utforska hur det känns att vara du utan de extra spänningarna som det innebär att presentera dig för omvärlden i något som inte sker i din kropp naturligt. Utforska det naturliga du, det som är skilt från dina prestationer och sammanhang. Vem är du? Egentligen? Och hur känns det att röra sig som du?
Kram, Åsa (tror jag 🙂 )