Så var det då dax för den sista och avslutande 10:e sessionen som handlar just om…. avslut. Quelle surprise! 🙂 I de tidigare sessionerna har vi jobbat oss allt djupare in i kroppen och dess lager, nu gör vi tvärt om; vi kommer upp ur djupet och närmar oss ytan igen. För att kunna lämna. För att kunna göra avslut.
Att integrera istället för att skapa mer separation är också så klart ett tema men även att lämna över processen helt och hållet till klienten; att få klienten att känna att den har ett eget stöd inom sig att fortsätta utforska sina möjligheter, att fortsätta vara nyfiken på möjligheter inom kroppen och rörelse med kroppen. Under session 10 avslutad nämligen inte processen som sådan, förändringar kan fortsätta att ske i kroppen långt efter att den sista behandlingen är gjord. Men, justeringar och anpassningar sker ofta i en allt lugnare takt efter den sista behandlingen.
En förhoppning är att du som klient lämnar session 10 med en större känsla av frihet i kroppen och dess rörelse, att lederna känns friare som att de har mer utrymme och att du har en känsla för din egen inre vertikala linje, din egen känsla av att vara upprätt. I denna session sker ingen djup beröring eller behandling, man jobbar inte lokalt utan snarare globalt. Beröringen är tydlig men ytligare än tidigare.
Frågor att utforska i samband med den sista sessionen – eller kring andra former av avslut:
– Är du villig att du fullt ansvar över ditt liv?
– Är du medveten om dina fysiska och mentala gränser? Och hur hanterar du dessa gränser på ett kreativt sätt
– Är det balans i ditt liv mellan tanke, känsla och vilja?
– Relaterar alla delar av ditt liv med varandra?
– Lever du ett liv där varje del av livet har nog med tid?
Vi gjorde en övning inför den avslutande sessionen för att utforska vår egen syn på avslut; att gå och att bli lämnad. Jag har haft seriösa problem med avslut tidigare så jag fick en positiv överraskning när jag insåg att avslut – så länge som det inte handlar om döden, för den är mig för svår att hantera – numera har tapppat sitt drama. Avsked eller avslut, oavsett om jag är den som går eller den som blir lämnad (av någon, något, en process, en plats eller något annat), ger mig en känsla att den/det andra ändå är med mig. Och att jag fortfarande alltid har mig själv. Och att det är något gott, tröstande och vackert.
Kram, Åsa